det finns inga telefonkoisker kvar
att skratta eller gråta i

likgiltiga träd står kvar
som ingenting hade hänt

livet i telefonkoisken är slut
och skogen under naglarna
fortsätter växa










sömnlösa sorgkatter










i molnet av en söndag,
i molnet av en cigarett.
i karuseller strör vi skal omkring,
varför saknar jag dig så

fem koppar kaffe.
fallande gardiner i fallande rum

vattnet la sin mantel över sista bergstopp
och ingentstans att stå

samla tankar i mormors marmeladburk

men i ögonvrån syntes inga platser
och nu föll moln.

lamslog på Moskvas mintgröna torg

I tankarna, Moskvas mintgröna torg.




 

En flykt bland gränder,

I väntan på världen

 

Synnerligen möblerad

Bland hattar och mössor, försöka få plats,

bland  fasader

vad finns annars kvar

 

Skyndsamt genom parken

labyrint med närvaro.

 

En labyrint av vånda

och i den, en tygbit att hålla i handen

alltet och qwerty

skalet på ryggen.
sytråd, synål.
hål i strumpan.


det är natt igen
snart cyklar vi med xylofonen på pakethållaren vi samlar bandet
vi spelar skog &
klättrar träd

vi följer träden hem
vi ritar fåglar på post-it
och säger att det är vi

10/03 Onsdag

det luktar rulltårta. pappa bakar en.
radion är på och komponerar något
som låter som Stockholm 1995

dom små skrynklade pappersbitarna
klistrar min läpp ungefär som popcorn

sängen är bäddad i sitt obäddade rum

sitta hemma hela dagen, vilken kille
spela lite orgel och spela tuff

ingen hälsar på,
resväskan sitter på väggen
och den funderar på att sitta kvar

funderar, om alla dagar är
av samma dag

eller om det bara är idag

vattenstämplat

Lockar faller mot natten
och färgas på asfalt, asfalt.

Naglar insida smuts, river vita
instanser.

En som läst allt det, som går
att läsa på någon gågatan.

Ett ilande memorerande kod
ett konstaterande, tydligt och
därmed klart: beträffande
bokstaven du bär med dig.

gamla grå, ny förpackning
då ett yttrande ingenstans
finns att få

Djuren

tåget går, fågel cirklar
delar vingslag, sekvenser
stillbild, tre troll slår
på ett klockspel, utanför ett zoo.

zebran ler, flaggorna vajar, faller i luften
konfunderad bortplockad
leende, utslagen

vägen dras, lejonet dödar, skylten rasar
karvanen närmar, sätter på plats, tid, tid
nu en annan. avknoppad.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~




gnuggar spegelblank
morgonord och middagsord
droppar röda rand och
flammade fingrar
vita inslag påminde
om boken i julklapp

molnspel utanför
balkongdörr öppen
och klockan var sju



~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~




Duschdrapperiet hade börjat
mögla och små fläckar av okända
färger växte.

Ordlekarna föll genom kroppen.
Malda bönor av småsot och
skogsbryn.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~




I de sista vattenoceanerna på badkarets botten
Till avloppets sista vattenslurk, frågade människan
varför inte resa sig upp, morgonrock och kaffe

Det var trots allt, snart helg och verklig tid
för eftertanke på havets botten

fem koppar kaffe och fem rågade kaffemått
kaffeliv




transcendens



Ibland försöker jag skriva av mig, ruska ur nattsvärtan. 

att gömma sig i en stor resväska på en flygplats och sedan hamna på en polsk soptipp måste vara ett hejdundrande äventyr.
Men förresten, nu börjar inlägget bli lite för långt för sitt eget bästa.

9

då dagen kom klättrade adrian upp på taket
efter fem koppar kaffe och några småkakor
himlavalvet hade brustit nu föll molnen
kopparledningarna i huset hade sprungit
läck och adrian plaskade runt i det isande vattnet
som omringade honom
tänkte på världen utanför tänkte på människo
vattnet nådde nu upp till låren
hur klarade sig småfolket denna flod ur molnens dimma?

adrian samlade sina sista tankar i mormors gamla marmeladburk
samlade ihop sina ting som börjat flyta nu
fyllde en genomdränkt resväska med dyblöta
fotografier och koftor
tog sitt pick och pack
tömde skutan vid husknuten och kastade sig efter årorna

tur han sade

och undrade var alla var samtidigt vattnet krossade fönsterrutorna
och rann flyktigt över fönsterbläckens kanter
de blekta bruna tyggardiner med borderade blommor mynnade ut i
vattensvarta tygtrasor
vilket håll torde han ro åt?

landskapets alla konturer var nu övergivna
blottade från skutans spets nerifrån nytt
botten
spegelbilder av idyllen avtog långsamt i uppriven och givenhet
fråntagen det som funnits,
borttappad i det enda
världshavet

vattnet lade nu sin mantel över sista bergstopp
adrian ensam med havet
ja och, alla världens hav blivit ett
och i stundens ögonvrå fanns inga gränser
kvar, en skenbar metafor av alltet
vems var detta hav?
detta flyktiga arga hav?

[bilderbok våren 9]

5

Fönster, fönster ständiga fönster ur.
verkat fönsterputs.
smuts växer sig tjockt.
då jag, blir yr av dimman
kom och dela mig. kom och ät upp mig
kom med hammare och spik.
kom med lim och list.
kom med något stort lurvigt lila.
Fönster.

(de fattigas piano i Pari)